Sover gott:-)

Så här se det ut i soffan hemma hos oss just nu:-) Ser inte alls gott ut...

Måndag förmiddag

Ligger på soffan just nu med Milla medan Ludde bygger på sin tågbana här bredvid:-) Ska försöka få Milla till att somna så jag kan ta tag i fönsterna som ska putsas. Skulle gjort det igår men började ju regna så blev inte mycket med det:-(

Ha en trevlig måndag.
Kram

Nailart Sunday:-)

Då var det söndag igen och det innebär nailart sunday hos Lela. Denna vecka är temat fåglar och jag kan säga att det var nära att jag hoppade över denna gången. Måla fåglar är inte riktigt min grej, hade max kunnat måla såna fåglar man gjorde i lågstadiet (jag gör fortfarande ca 20 år senare). Alltså de som såg ut som lite utdragna m:-) Men eftersom det är väldigt fri tolkning och jag kom på att Milla har en fågel som hänger i bilbarnstolen bestämde jag mig för att trots allt delta och använda den som inspiration:-) Så fick helt enkelt bli en skittle med 5 av färgerna från fågeln. Hoppas nu bara det går in under dagens tema:-)

Inspirationen

Resultatet:-)



Använde Depend nr 295, Mavala 174, Depend 005,

                        Depend 242, Mavala 128

 

Blev rätt nöjd med resultatet och tycker att färgerna stämmer överens rätt så bra.. Nu ska jag kika in de andra bidragen och sedan blir det att krypa upp i soffan och kolla på lite tv innan det blir sängen. Är fortfarande rätt mör efter fredagens resa nämligen..

Ha en fortsatt trevlig söndag där ute..

Kram



Lördag

Sitter just nu hos svärföräldrarna och tar det lugnt. Är och hämtar Ludde som har varit här sen i torsdags kväll. Han har haft det så kul och har hittat på massa skoj med sin farmor och farfar:-)

Inte utan att jag är lite sliten idag men helt klart värt det. Igår ringde klockan 03.00 och en halvtimme senare begav vi oss mot Ullared:-) Efter ett amningsstopp så va vi uppe lite efter 8 på morgonen och laddade för en dag med shopping:-) Vid lite efter 18 kom vi ut från det blågula varuhuset några pengar fattigare men många påsar rikare. När allt va inpackat i bilen och vi hade fått i oss lite mat så började hemresan vid halv 8 snåret. Efter ett amningsstopp och kaffeinköp samt upphämtning av syrrans katt i Växjö ankom vi Jämjö igen vid halv 1 ungefär och lite drygt en timme senare knoppade jag in efter en händelserik dag:-)

Idag vaknade jag vid halv 9 och kände mig rätt pigg faktiskt. Under dagen har jag packat upp alla påsarna med fynd, kläder till alla i familjen, lite smått och gott till hemmet, julklappar, nagellack och lite annat till naglarna och lite annat smått och gott:-) Bjuder på en bild på bordet där en hel del av fynden hamnade innan de kom på rätt plats i huset.

Imorgon ska det putsas fönster och adventsbelysningen ska gås igenom så den funkar när den ska upp nästa helg:-)

Ha en fortsatt trevlig lördag där ute:-)
Kram

Torsdag

Då va det redan torsdag igen. Veckorna springer iväg. Just nu ligger jag och Milla på soffan och ladda inför morgondagen:-) Ska till det stora varuhuset som har allt och lite till.Har velat åka sen i våras och nu blir det äntligen av, som jag längtat:-) Listan är i stort sett färdig men lär väl tillkomma lite under morgondagen:-)

Efter att prinsen lämnades på förskolan åkte jag och Milla hem och bakade en kaka för när prinsen kommit hem får vi besök av fina Bine och hennes son:-)

Ha en underbar torsdag alla där ute:-)
Kram

Nailart sunday!

Det hör inte till vanligheterna att jag är med i Lelas nailart sunday 2 veckor i rad men idag så sker det:-) Naglarna gjordes till igår då det var Världsprematur dagen och då det ligger mig lite varmt om hjärtat av förklarlika skäl fick det bli nailart med det i åtanke.

Alla naglarna fick 2 lager av Depend nr 223 i botten. Ett härligt silvrigt lack som stått oöppnat allt för länge. Därefter fick sig vänster tumme ett prematurband där själva bandet är målat med Depend nr 295 & 087 och den lilla lilla foten med Maybelline nr 700: Black is black. Höger tumme så lite naken ut så där satte jag 4 lila stenar (en sten för var och en i vår familj) och att det blev just den färgen beror på att färgen lila finns med i det preemiehjärta jag köpte kort efter att sonen föddes. Historien kring Preemiehjärtat finns längre ner.


Vänster hand i sin helhet



Höger hand i sin helhet

Vänster tumme med den lilla lilla foten

 

Om Preemiehjärtat: Preemie-hjärtat kom till av en idé lånat från den amerikanska armén, en medalj tilldelad när man sårats i strid. Finns det en större strid än kampen för att få leva? Såren från en för tidig födsel kan sätta en stark prägel på tillvaron under den tid familjen har tillsammans med sitt för tidigt födda barn. Den lila färgen var en gång reserverad för kungligheter och den passar till både kvinnligt och manligt. Hjärtat har inte en enda färg, utan korsas av genomskinliga ränder som skiljer sig lite mellan olika hjärtan, precis som varje barn och varje resa skiljer sig från varandra. Den ser i grunden likadan ut, precis som erfarenheten runt ett för tidigt fött barn i grunden är liknande. Hjärtat är gjort av glas, det är starkt men inte så starkt att det klarar ett alltför kraftigt slag. Det för tidiga barnet är starkt men inte osårbart. Det är format som ett hjärta därför att varje hjärtslag förnyar liv och hopp, och symboliserar kärlek. Längst ner på Preemie-hjärtat finns en tår av silver format som en droppe. Den symboliserar de tårar som gjutits under resans gång av familj, släkt m fl. Tårar på gott och ont, av glädje och av sorg. (Från http://www.preemie-heart.eu/thestory_se.php)



Världsprematur dagen!!!

Idag den 17 november firas prematurdagen världen över. Då båda våra älsklingar är just det så vill jag uppmärksamma det lite. Ingen vet varför jag födde prematurt någon av gångerna men det gör inte så mycket då allt har gått bra som tur väl är. Kunde gått betydligt värre och vi har haft en enorm tur!

Sonen föddes i augusti 2007 i v 24+0 och några timmar gammal flögs han med helikopter från Karlskrona till Lund. En resa på ca 20 mil och kvar på förlossningen stod jag och sambon tillsammans med en sköterska och såg helikoptern försvinna i natten. Sedan tog det ca 6 timmar innan vi kom ner till Lund och fick träffa prinsen igen. Så kvällen den 5 augusti startade vår första prematurresa. En resa som var som en bergochdalbana och innehöll både glädje, oro, skratt och tårar och vi fick möta ord coh saker vi aldrig hört talas om eller trodde vi skulle möta i samband med vårt barn. Respirator, hjärnblödning, ventriklar, cpap, ductus, saturation, maskiner som larma, ultraljud på huvud och hjärta, ljumskbråck, sondmatning, kuvös, ambulanstransporter, värmemadrass, solning, operation, ROP-undersökningar, laserbehandling på ögonen, massa infarter och massa olika mediciner, provtagningar, familjerum, permission, hemgång, återbesök och utskrivning. Det är några av de saker vi mötte och lärde oss under de 16,5 vecka vi låg på Neo med Ludde. En liten kille som vägde 685 gram och som var nere på 658 gram som minst och var 33 cm lång. Idag är han en pigg 5-åring som springer runt och är så fin<3

För 2 månader sen utökades vår familj med en ny medlem. En liten flicka som föddes i v. 35+3 och vägde 2155 gram och var 45 cm lång. Denna gången var det inte alls så jobbigt. Hon var ju dels mycket större än brorsan samt att vi visste lite om neonatal och vi kände ju även igen de flesta i personalen på avdelningen och de kände igen oss och det enda lillasyster behövde var lite sondning i ca 2 veckors tid. Vårdtiden med lillasyster slutade på 3 veckor varav 2 var med hemsjukvård.

Bjuder på några bilder på våra älsklingar och en på min nagel som pryds med prematurbandet dagen till ära<3

Ludvig ca 1 dygn gammal

 

Milla ca 1 dygn gammal

Ludvig & Milla den 12/10 2012 <3

Jag och en väldigt liten Ludvig ca 2,5 vecka gammal.

Prematurbandet med den lilla lilla foten.

Några år efter att Ludde föddes kom det en bok som så klockrent beskrev tiden på neonatal. Kände så väl igen mig i texterna när jag läste och alla känslorna kom tillbaka till mig igen. Nedan följer ett litet stycke ur boken Våga älska? av Tina Wiman.

Hur ska jag kunna älska dig när jag inte vet hur allt ska bli,

när jag inte ens vet om du kommer få leva?

Du skrynklar ihop ditt lilla ansikte och skriker i respiratorn,

 men det hörs inga ljud.