Världsprematur dagen!!!

Idag den 17 november firas prematurdagen världen över. Då båda våra älsklingar är just det så vill jag uppmärksamma det lite. Ingen vet varför jag födde prematurt någon av gångerna men det gör inte så mycket då allt har gått bra som tur väl är. Kunde gått betydligt värre och vi har haft en enorm tur!

Sonen föddes i augusti 2007 i v 24+0 och några timmar gammal flögs han med helikopter från Karlskrona till Lund. En resa på ca 20 mil och kvar på förlossningen stod jag och sambon tillsammans med en sköterska och såg helikoptern försvinna i natten. Sedan tog det ca 6 timmar innan vi kom ner till Lund och fick träffa prinsen igen. Så kvällen den 5 augusti startade vår första prematurresa. En resa som var som en bergochdalbana och innehöll både glädje, oro, skratt och tårar och vi fick möta ord coh saker vi aldrig hört talas om eller trodde vi skulle möta i samband med vårt barn. Respirator, hjärnblödning, ventriklar, cpap, ductus, saturation, maskiner som larma, ultraljud på huvud och hjärta, ljumskbråck, sondmatning, kuvös, ambulanstransporter, värmemadrass, solning, operation, ROP-undersökningar, laserbehandling på ögonen, massa infarter och massa olika mediciner, provtagningar, familjerum, permission, hemgång, återbesök och utskrivning. Det är några av de saker vi mötte och lärde oss under de 16,5 vecka vi låg på Neo med Ludde. En liten kille som vägde 685 gram och som var nere på 658 gram som minst och var 33 cm lång. Idag är han en pigg 5-åring som springer runt och är så fin<3

För 2 månader sen utökades vår familj med en ny medlem. En liten flicka som föddes i v. 35+3 och vägde 2155 gram och var 45 cm lång. Denna gången var det inte alls så jobbigt. Hon var ju dels mycket större än brorsan samt att vi visste lite om neonatal och vi kände ju även igen de flesta i personalen på avdelningen och de kände igen oss och det enda lillasyster behövde var lite sondning i ca 2 veckors tid. Vårdtiden med lillasyster slutade på 3 veckor varav 2 var med hemsjukvård.

Bjuder på några bilder på våra älsklingar och en på min nagel som pryds med prematurbandet dagen till ära<3

Ludvig ca 1 dygn gammal

 

Milla ca 1 dygn gammal

Ludvig & Milla den 12/10 2012 <3

Jag och en väldigt liten Ludvig ca 2,5 vecka gammal.

Prematurbandet med den lilla lilla foten.

Några år efter att Ludde föddes kom det en bok som så klockrent beskrev tiden på neonatal. Kände så väl igen mig i texterna när jag läste och alla känslorna kom tillbaka till mig igen. Nedan följer ett litet stycke ur boken Våga älska? av Tina Wiman.

Hur ska jag kunna älska dig när jag inte vet hur allt ska bli,

när jag inte ens vet om du kommer få leva?

Du skrynklar ihop ditt lilla ansikte och skriker i respiratorn,

 men det hörs inga ljud. 

 

 

Söndag

Sitter på vårt rum på neo och kollar på tv och saknar Ludde. I sängen ligger Milla och sover och Macke är hemma och hämta lite saker. Med lilltjejen är allt bra. Hon sondmatas men ligger till bröstet för att "träna". Min mjölk börja komma nu och det känns bra. Så nu får lilltjejen träna snabbt så jag kan slippa pumpningen och hon sonden så vi kan fokusera på att amma. Är väl i stort sett det som krävs för att vi ska kunna få åka hem till storebror. Gör ont i mitt hjärta att inte kunna vara hemma hos honom. Men förhoppningsvis är vi snart hemma:-)

Neotiden med Ludde, del 6

Måndag 13 augusti 2007

Ställde ingen klockan utan sov "ut". Åt frukost i Rosa kiosken hos "kineserna" efter att vi hade sagt god morgon till Ludvig. Fick veta av Snojlauge (läkare) att ultraljud skulle tar på hjärta samt skalle under dagen. När vi kom tillbaka till avdelningen efter frukosten gjordes just detta och vi fick veta att duktusen var stor samt att de skulle diskutera om de ska stänga den med operation eller medicin. De är lite skeptiska till medicinen pga av hjärnblödningen för medicinen kan förvärra det. Nu verkar hjärnblödningen stannat av men läkarna ska kolla på de andra ultraljudsbilderna och jämföra.

Åkte ut till Nova (köpcentrum utanför Lund) och kollade på en bärbar dator och köpte lite myskläder och bara tog det lungt.

Var tillbaka på avdelningen vid 15 för då var det dags för pumpning igen samt matning. Bestämde tid med psykologen med: Imorn 10:30 ska vi träffa henne. Känns som vi klarar oss utan det men är öppen för det så får se om det kan ge något. Fick även veta att hjärnblödningen har avstannat och den verkar vara liten. Det var en UNDERBAR känsla :-D

Åkte på eftermiddagen bort till Mackes faster Gerd med familj. Hade datorn med oss och passade på att maila bilder till Jannikes bror och syster och Jannikes systerdotter sa att hon ville ha Ludvig och att hon älskade honom <3. Mailade även några kort till mamma och pappa E och de hade besök av Jannikes morbror och hans sambo så även de fick se kort på prinsen. Bjöds på middag hos Gerd och det va lika gott idag med hemlagat: Pasta med bacon och sedan äppelpaj och glass.

Var tillbaka på avdelningen vid 20.30 och fick då veta att Ludvig ska opereras för duktusen imorn vid kl. 8 och att vi ska träffa kirugen vid kvart i 8 för att få info kring och om operationen. Känns skönt att han ska opereras istället för att han ska få medicin som kanske inte kommer funka och som kan påverka kisseriet samt blödningen.

Ludvig har fått ny kuvös idag och passades då på att vägas. Han väger nu 658 g, liten men naggande god <3

Blir att (försöka) sova tidigt ikväll för att orka med morgondagen för det kommer blir nervöst under tiden som Ludvig opereras.

Tisdag 14 augusti 2007

Operationsdags :-/ Vi gick bort till avdelningen vid 7.45 för att följa dig och cirka en kvart senare kom vi iväg. Genom kulverterna gick vi och du åkte i din kuvös bort till BUS (barn och ungdomssjukhuset) och operation. Vi sa hej då utanför och du åkte in för att förberedas och sövas. Det var jobbigt att lämna över dig och det kommer både en och två tårar. En liten stund  efter att vi hade lämnat dig träffade vi läkaren som skulle operera dig, Dr Malm och han förklarade hur operationen skulle gå till (ca.9.00). Blev lite lugnare efter att ha sett vad som stod på hans namnbricka - överläkare barnthorax. Skönt att veta att du är i goda händer. Men har fortfarande svårt att förstå hur de lyckas operera någon som är så liten som du är. Men är väldigt tacksam över att de kan. När samtalet var slut och vi hade fått i oss lite frukost gick vi upp på vårt rum för att vila (ca 10.00). Blev dock inte så mycket vila för efter ca 30 minuter ringde Dr. Malm och sa att operationen var klar, allt hade gått bra och det hade tagit ungefär 1 timme. Han berättade även att den ingången Ludvig hade haft i navlen hade de nu tagit bort och satt en ny i höger hand istället.

Omkring kl. 12 ringde de från Neo och talade om att prinsen nu var tillbaka på sin sal så vi slängde i oss maten som vi precis hade tagit till oss på Patienthotellet och sen gick vi bort till salen. Han var hetl utslagen den stackaren och det kändes i ens hjärtat att se vår lille kille sån. Jag pumpade även när vi var där borta. Efter att vi hade varit på avdelningen en stund köpte vi oss varsin glass och satte oss på verandan som hör till avdelningen. Jag passade på att ringa till chefen om arb.intyg och anst.bevis för att kunna skicka in till försäkringskassan. Har ju inte ens börjat fundera på föräldrarpenning och sånt. Fick även veta att min kollega hade fått en son i söndags och även han lite för tidigt. Kan det beror på vattnen på jobbet:-) Vi satt rätt länge i den sköna vädret och bara njöt och samlade lite ny energi. Gick in och gosade lite igen innan det var dags för pumpning och sen matning för prinsen.

Under dagen fick vi även ett snabbt besök av Ludvigs faster som kom och lämnade lite kläder, post och en elektrisk kylväska som vi kan ha på rummet:-) Jag har även pratat i telefon med min extrafarmor, mamma och syster under dagen för att uppdatera dom lite och Macke har ringt till sin farfar som fyller år idag:-)

Dagen har känts rätt så bra, skönt att op gick bra. Nu är det bara till att kämpa på. Lite jobbigt att se Ludvig helt knockad med verkade som han var på väg ur narkosen när vi var där sista gången idag. Bra med morfin för han har ont kan jag tänka mig. Ser lite otäckt ut med slangen (dränaget) på vänster sida.

Det blir lite sladdar och saker när man ska ha bråttom ut i världen:-)

Innan vi gick och la oss ringde vi bort till avdelningen och fick veta att det var lungt och att han har fått lite mer morfin nu ikväll.

Neotiden med Ludde, del 5

Lördag 11 augusti 2007

Mormor och morfar, farmor och farfar, moster och faster med sambo ska komma på besök under dagen och de har lite saker med sig till oss. Men innan de kommer hälsar vi på Ludvig. Nu har magen börjat komma igång och han har bajsat två stora lass nu klockan 11. Duktig pojke :-) Skönt att magen kommit igång. Han suger även på sin tumme, fast på tvären. Macke bytte blöja för första gången.

När vi hade mött upp dagens besök begav vi oss tillbaka till avdelningen där de fick hälsa på prinsen. Mormor och morfar stack in händerna till dig i kuvösen och höll om dig lite. Farmor kände sig yttepytte lite risig så de ville inte riskera något så de tittade på dig genom kuvösen. Mormor och morfar hade fika med sig (både till oss och personalen) som vi fikade på i dagrummet innan det var dags för dagens besök att vända åter mot Blekinge igen. Men innan de åkte fick du lite presenter: En giraff av moster, en kanin och en filt av faster och hennes sambo och en Tummenspeldosa och overall av farmor och farfar. Vi fick även vår bil och det kändes skönt. Man blir lite friare då och firade det med att hämta Mc Donalds på kvällen.

Jannike grät när våra föräldrar kom. Räckte med att hon såg dom så började tårarna rinna. Hon tyckte det var så skönt att få ha mamma och pappa hos sig en liten stund och hon grät även när de skulle åka för allt blev så verkligt. Har nästan levt som i en liten bubbla här nere men nu förstod hon hur mycket hon saknar det där hemma. Även på kvällen innan vi skulle sova var hon ledsen. Denna resan tar på krafterna och än har vi lång väg kvar. Men det är bra att gråta.

När vi var hos Ludvig under kvällen fick vi veta att han har fått svamp i ljumskarna och i skrevet. Har fått morfin för att det verkade svida på honom samt svampdödande medicin i blodet under kvällen.

Söndag 12 augusti 2007

Idag blir Ludvig 1 vecka <3
Idag fick vi reda på att de har sänkt inställningarna på respiratorn vilket är positivt. Vi har tagit små färgavtryck av Ludvigs små fötter. Personalen på salen säger även att det är många av "systrarna" som tror att Ludvig är äldre än vad det står i papperna, de säger att +1 vecka stämmer bättre, dels pga hans längd och vikt men även för att han är mycket mer utvecklad än vad barn brukar vara i v 24. Skönt att höra det. Han sköter sig bra och svampinfektionen ser redan bättre ut.

Efter att Ludvig hade ätit vid 15.30 begav vi oss bort till Mackes faster med familj och grattade Olivia som fyllde år. Där bjöds det på grillat, potatis, sallad och frukt och till efterrätt kladdkaka. Det var jättegott med hemlagad mat. Passade även på att kolla våra mail och vi fick veta att de har trådlöst internet så ska nog åka dit imorn igen och ta med oss datorn för att på så vis kunna maila lite bilder på vår älskling till lite folk :-) Macke blev även bjuden på cigarr för att firas att han blivit pappa :-)

På kvällen åkte vi tillbaka till avdelningen och bytte och matade honom vid 21. Han kissade Jannike i handen och bajsade så fort han hade fått ny blöja så va bara till att byta igen. Sa god natt och gick sedan hem till vårt rum på Patienthotellet. Jannike har även pratat med två av sina brorsbarn under dagen och hon blev så glad av att höra deras röster så hon började gråta.

Fotavtrycken i Mackes hand.

Första veckan har varit/känts:
Jannike: Overklig, omtumlande, ofattbar, orolig, glad, berg- och dalbana, ledsen över ingenting, mysigt att pussa och ta hand om L, bubbla, glädje över att vår som är stabil, njuter av var dag.
Macke: Berg - och dalbana, varit en riktigt jobbig dag (onsdag), orolig, ledsen, nyfiken på vad som hänt när vi inte är där, glädje, lättnad över att J mår bra. Vet fortfarande inte om man har fattat riktigt än. Mer och mer beskyddande för varje dag som går. Lagom nivå på hur mycket vi har varit på avdelningen.

Matdags: Är en 5 ml spruta men prinsen får bara 3 ml.

Hålla handen <3

Neotiden med Ludde, del 4

Torsdag 9 augusti 2007

Idag var det dags för prinsen att få en ny kuvös. Byts ut ungefär var tredje dag för att de ska vara så rena som möjligt och på så vis minska infektionsriskerna. Vi stod bredvid och tittade på när de lyfte ut honom och bytte kuvös. Han var så fin där han låg i händerna på sköterskan trots alla slangar och respiratorn. Vår lille kämpe. De passade även på att väga honom vid kuvösbytet och idag väger Ludvig 710 gram. När han låg där på vågen passade vi på att pussa på honom och gosa lite mer än vad som går när han ligger i kuvösen. När kuvösen byttes upptäcktes en mygga i den gamla kuvösen *ryser* men verkar inte som den har varit på Ludvig iaf *andas ut*

Under kvällen har ingången i naveln tagits bort och Ludvig har istället fått en tunn tunn slang (ingång) satt i armvecket. Tog lite tid men tillslut lyckades det, så nu har han en slang tjock som en sytråd in i sin lilla arm.

Under dagen har det även tagits PKU-prov, Ludvig har fått ett fullständigt personnummer :-) och pumpningen har kommit igång. Och vi fick ett kort besök av en av sköterskorna från Neo i Karlskrona, hon var med när Ludvig föddes, som var nere i ett annat ärende. Värmde i hjärtat när hon kom in och tittade till oss. Mycket tankar på hur allt ska gå med prinsen och framför allt mänga tankar kring hjärnblödningen. Är timme för timme som gäller. Jannike väldigt ledsen och nedstämd på kvällen.

Fredag 10 augusti

Idag på förmiddagen gjordes det ett nytt ultraljud och vi ska få besked under eftermiddagen (fanns inte så mycket att säga mer än att den finns där, kunde inte säga om den avstannat) Magen har inte kommit igång på Ludvig så bajsat har han inte gjort än men verkar inte lida av det. Innan varje måltid drar man upp lite "mat" ur sonden för att kolla om maten sen förra måltiden 3 timmar tidigare har smälts. Innan har det varit lite si och så med det men idag när Macke skulle mata vid både 9.30- och 12.30-målet var all mat smält. Det innebär att vi nu börja att ge 3 ml mat, det tar sig. Idag var det även dags för mig (Jannike) att byta "blöja" för första gången. Lite skillnad mot de blöjorna jag byter på jobbet och det var noga med att inte hålla i benen utan att lyfta vid höfterna när den nya blöjan skulle ner under rumpan. Innan varje måltid tas även tempen och det är för att hålla koll så att det inte är för varmt/kallt i kuvösen, idag var det Jannike som gjorde det vid ett mål och tempen var kanon, vilket den bruka vara.

Fick tyvärr störa Ludvig lite mer än vad som var tänkt idag. Var nämligen ett nytt kryp i kuvösen så blev byte idag också. I kuvösen har han en lite tygbit som jag (Jannike) har haft vid min hud för att den ska få min doft så prinsen ska känna vår närvaro även när vi inte är där men den försvann vid kuvösbytet så får "marinera" en ny.

Macke ringde idag till sin farfar och berättade att han hade blivit gammelfarfar till en liten Ludvig, han blev jätteglad:-) Har idag även sett Ludvig gäspa för första gången och det var så söt. Har inte sett hans ögon än men det kommer. Imorn får vi besök av Ludvigs mormor/morfar och farmor/farfar så har idag kollat om det finns någon bra restaurang i närheten.

Jannike ledsen på kvällen. Vill inte vara här, vill vara hemma med en bebis i magen och med en mage som blir större och större. Nu hann hon ens knappt få någon vidare bebismage.

Neotiden med Ludde, del 3

7 augsuti 2007

Direkt efter frukost begav vi oss bort till Ludvig och tittade till honom och Jannike pumpade. Blev visade runt på avdelningen av Lena som jobbade även denna dag. Fick även en rekvisition utskriven på en pump så Jannike kan pumpa även när vi inte är på avdelningen och på så vis ge mat till Ludvig som sondas, 1 ml var tredje timme.Under dagen pratade vi även med kuratorn på avdelningen och fick hjälp med att få födelsebeviset och med de papperna som skulle in till försäkringskassan för att få igång föräldrarpenningen. Va skönt att få hjälp med det och på så vis kunna lägga allt fokus på Ludvig.

Efter att vi hade ätit lunch på patienthotellet begav vi oss till apoteket för att inhandla en amningsbehå. Hade ju inte haft en tanke på att köpa det innan men nu behövdes det. Kanske inte den snyggast men fyllde sin funktion iaf. Eftermiddagen tillbringade vi på avdelningen och för första gången fick vi sondmata vår son. Tog var sin matning under eftermiddagen och innan Macke skulle mata fick han hjälpa till att vända på honom tillsammans med en sköterska. Innan varje matning så vände vi på Ludvig. Detta för att han inte skulle ligga på samma sätt hela tiden. Alldeles för liten/svag för att klara av det själv. Under dagen kom även kisseriet igång för vår lille kille, skönt. Har dock ingen blöja än, inte mer än en halv prematurblöja under sig och några kompresser runt snoppen som suger upp det lilla som kissas ut.

Jannike fick innan hon gick på semester en medalj av ett av barnen på sitt jobb, Bäst i världen. Denna packade vi ner på söndagnatten och idag fick Ludvig den och den sitter nu runt nallen han fick av helikopterpersonsalen.

Tog det lungt på rummet på kvällen efter uppdateringar till de där hemma.

8 augusti

Idag var det dags för läkarsamtal igen med Dr. Bo och vi fick veta att Ludvig hade drabbats av en hjärnblödning. Det va någon som drog ner en rullgardin för ögonen. Läkaren talade om var den satt och att de kommer göra nya ultraljud på skallen för att hålla koll på den. Fick veta att blödningen sitter vid motorikdelen men de kan inte svara på hur det kommer arta sig och vilka men det kan ge men fick även veta att barns hjärnor kan "bygga om" sig så det kanske inte ger några men alls. Förutom hjärnblödningen fick vi även info om Ludvigs tillstånd i övrigt men minns inte så mycket av vad som sas för beskedet om hjärnblödningen var jobbig och tufft. Efter att varit inne hos Ludvig en liten stund efter läkarsamtalet bestämde vi oss för att ta en liten "paus" från allt och gick in till centrum för att äta lite lunch och göra ingenting, handlade dock lite kläder och Jannike en bättre amningsbehå.

När vi kom tillbaka var vi hos Ludvig i ett par timmar och Jannike var med och vände honom för första gången tillsammans med en sköterska. Finns inte så mycket att göra på salen mer än att titta på lille Pysen i kuvösen och ge honom mat var tredje timme men kan sitta i timmar och bara titta på honom och hålla handen på honom.

Jannike har under dagen ringt och talat om för sin farmor, morfar och extrafarmor att släkten har fått en ny medlem. De blev jättglada och som hennes morfar sa är han hälften så envis som sin mor kommer det gå bra. På kvällen satt vi utanför hotellet i det härliga vädret och pratade om dagens besked. Det har inte varit någon rolig dag men får ta nya dag imorgon. Än så länge tar vi bara timme för timme.

Neotiden med Ludde, del 2

6 Augusti 2007

Lämnade som sagt Pantarholmen runt kl 4.00 och påbörjade vår resa mot Lund. Lite efter att vi hade åkt ringde det i Mackes telefon och det var från avdelningen. De talade om att resan ner hade gått bra och att Pysen nu var framme på avdelningen och efter omständigheterna mådde bra. Det var ett väldigt efterlängtat samtal att få även om hjärtat slog i 200 innan vi fick veta att allt va bra. Hade läst på internet att barn om födds i v. 24 har 25 % chans att överleva men vi kände båda två att vår lille Pys tillhörde de 25 %. Försökte sova i bilen ner för var rätt slitna och tagna efter det senaste dygnets händelser men det gick väl lite si så där. En hel del av tiden tillbringades med att titta på kortet på Pysen som en av sköterskorna tog när han låg i akutrummet. Efter att ha kört lite fel när vi kom ner till Lund så kom vi äntligen fram till Neonatalavdelningen runt halv 7 efter lite guidning från en av sköterskorna på salen. Samma sköterska mötte upp oss utanför avdelningen och visade in oss i salen där vår Pysen låg i kuvösen. Känslan av att åter få möta honom och att få lägga händerna runt honom var obeskrivlig  Även den nyblivna morfarn fick komma in och hälsa på prinsen och sträcka in sina händer i kuvösen. Det var en stolt men nervös morfar. Efter en liten stund åkte vi bort till Patienthotellet och fick vårt rum. Ett rum som skulle bli vår bostad för X antal dagar/veckor framåt. Hann inte mycket mer än upp på rummet förrän det ringer i Mackes telefon och känslan som infinner sig när vi ser att det är ett Lundanummer är hemsk. Säg inte att något har hänt? Vad vill dom? Fan me nu är det kört? Många tankar hinner passera genom huvudet de få sekunderna det tar innan vi svarar. Den som ringer säger dock direkt att det är ingen fara, allt är bra med er son. Men som sagt de sekunderna tillsammans med att se Pysen flyga iväg med helikopter är nog bland det värsta som jag varit med om. Iaf undrade sköterskan om det var ok om de gav honom bröstmjölk från donatorsbanken för de tänkte börja ge honom lite mat (1 ml) och det var helt ok. När samtalet var slut så pratade vi lite med pappa och tackade honom för all hjälp och sedan började han resan hem igen och vi gick och la oss och vilade. Klockan var nu ca 8.00 och Pysen var 12 timmar gammal.

Vilade i ca 6 timmar och det behövde vi båda för va helt slut. Efter att vi hade vilat var det dags att få något i magen och precis bakom neoavdelningen låg en kiosk/gatukök med kinamat och lite mackor och sånt som hette Rosa kiosken så dit begav vi oss för lite "frukost" som intogs väldigt snabb. När den var intagen begav vi oss till avdelningen och in på sal 5 där Pysen låg så gott i kuvösen. Träffade en ny omgång med sköterskor, eftermiddagsgänget. På varje sal fanns det två platser och på varje sal arbetade det 2 sköterskor. Rätt skönt att det inte var massa folk runt om hela tiden utan det var väldigt lugnt. Denna eftermiddag arbetade en av de två sköterskor som skulle bli vår kontaktsköterska. En underbar kvinna som hette Lena och blir glad än i dag när jag tänker på denna go människa. Önskar att allt fick träffa en sån som henne när de har kontakt med vården. Träffade även några av de läkarna som var knutna till avdelningen och samtal med Dr. Bo. Han informerade oss om vad som hade hänt så långt och vad som skulle kunna tänkas hända under resans gång. Fick även frågan om vi hade funderat på namn? Frågade om de funderade på nöddop men fick ett klart nej till svar. Han sa att de bara funderade på vad de skulle skriva på lappen på kuvösen bredvid namn samt att det är lättare att knyta an till barnet om det har ett namn. Svarade att vi inte hade något namn till sonen men så fort fvi hade något som kändes som han skulle vi tala om det. Vi frågade även om det här med 25 % chans att överleva och han ristade då på huvudet och sa att det stämmer inte.. Än en gång hinner många tanka passera innan han säger att det är många fler % som klarar sig. Andades ut och allt kändes lite lättare även om han inte kunde svara på vilka men som skulle kunna bli. Fast just då gjorde det inget för Pysen levde.

Efter läkarsamtalet gick vi åter igen in till Pysen och tittade och la händerna på honom, anledningen till att man inte klappar/smeker är att huden är så känslig och lätt går sönder. Så det var att hålla handen still som gällde samt att tvätta och sprita händerna noga för att inte smitta ner honom. Efter en lite mysstund begav vi oss till Rosa kiosken igen för lite mat och pratade då samtidigt om namn. Jannike hade för sig att det fanns namn som betyder kämpe och det var just va Pysen va så ringde till den nyblivna mostern och bad henne om hjälp. Hon fick i uppdrag att googla efter namn som betyder kämpe och sedan smsa oss det hon hittade. Under tiden hon gjorde det enades vi om mellannamnen. Macke hade hela tiden sagt att det var en Egon i magen och efter förlossningen gick jag med på att han kunde heta det i mellannamn (hade varit helt emot innan) och sen fick han även namnet Nathanael efter Jannikes farfar. När det plingade till i telefonen av ett sms från moster och när vi öppnar det är det första vi ser Ludvig. Vi tittade på varandra och sa samtidigt att ja det är en Ludvig. När vi sedan läste var det betydde kändes det än mer rätt. Ludvig - berömd kämpe. Talade om namnet när vi kom tillbaka in på salen och de skrev genast det på lappen på kuvösen:-) Pratade lite med sköterskorna, allt var lugnt med Ludvig och vi sa god natt och återvände till Patienthotellet där vi efter samtal till våra respektive föräldrar med uppdateringar och ett lång samtal med varandra som innehöll både skratt och många tårar, främst från Jannike, somnade vi till slut.

Lille prinsen 22 timmar gammal

En hel del hår på huvudet och naglarna är på plats. Till
och med tungan räcks ut:-)

Under dagen fick Ludvig sin första napp och under flygturen hade han fått sitt första gosedjur, en nalle från personalen på ambulanshelikoptern, en nalle som fick en given plats bredvid kuvösen. Jannike blev även visade hur pumpningen fungerade, allt för vår prins skull och tro det eller ej men mjölken kom igång och vi kunde ge Ludvig av hennes mjölk. Hela 1 ml var tredje timme. En riktig storätare.

Neotiden med Ludde, del 1

4/8 2007
Det är sailet och vi har lite folk hemma, trevligt värre:-) Har dock lite ont i ljumskarna med tror att det är foglossningar. Får lite tips av en kompis om hur jag ska sitta för att det inte ska göra för ont. Går in till sailet vid halv 12 på kvällen ungefär men blir bara en liten runda. Va lång kö till Restaurangbyn så gick och köpte varsin langos och gick sedan hem. Plockade iordning efter partajet, åt vår langos och gick sedan och la oss. Macke somnade som en stock och sov gott hela natten. Jag hade dock fortfarande ont i ljumskarna och började även få ont i nedre delen av magen. Trodde fortfarande att det foglossningar så hämtade kudde och filt och försökte lägga mig så det inte gjorde ont. Sover en halvtimme i stöten ungefär men var ändå inte så trött när jag/vi steg upp på morgonen den 5/8 2007, dagen som skulle förändra våra liv :-)

5/8 2007
Tog det lugnt på förmiddagen och vid middagstid åkte vi ut till Jämjö och åt kroppkakor hos Jannikes föräldrar:-) Där var även syskonen med respektive plus morfar och Svea. Hade fortfarande ont i ljumskarna + magen och ligger i skuggan i solstolen på baksidan inann maten. Är rätt sliten. Äter 1,5 kroppkaka (lika många som den 5 åriga brorsdottern) går sedan och lägger mig och vilar en timme. Har grymt ont. När jag vaknar går jag på toa och märker då att jag blöder lite, blir rädd. Ropar in Macke som sitter ute och berättar för honom och sen ringer jag förlossningen och pratar. De säger att vi ska komma in för kontroll. Är i v. 24+0. Berättar för mamma och pappa och lämnar sedan Jämjö ca 16.00. Åker hem och hämtar vår blå mapp från MVC och sen bär det av till förlossningen där vi är ca 16.45 och får komma in på ultraljudsrummet direkt där det görs både ett vanligt ultraljud och ett vaginalt. Kommer dit ca 16.45 och får göra ett ultraljud direkt. Är rätt inställd på att jag ska bli beodrad vila och att det inte är någon fara. men tji vad fel jag hade. Enligt det första ultraljudet och det jag berättar tror även de Dr Christiansen och Bm Österström att det är foglossningar. Allting ser bra ut på ul och de kan se att Pysen ligger med huvudet neråt. Läkaren säger lite skämtsamamt det kommer ändra sig många gånger innan det är dags.. Jojo han skulle bara veta:-) De gör även ett vaginalt ultraljud för att kolla livmodertappen med de kan inte se något så Bm Ö bestämmer sig för att känna efter själv. När jag ser hennes min förstår jag att något inte är som det ska och när hon sedan säger att hon bara känner en liten kant blir jag orolig. Hon säger sedan till Dr. C att jag är fullt öppen. Då går det upp för mig att jag ska föda barn nu och inte i november. Nej nej sa jag, jag börja jobba imorn så det går inte.. Tror ni jag var chockad:-) Lilla Pysen har bråttom ut:-) Tur att huvudet är neråt. Macke kopplar nog inte riktigt vad som händer och inte jag heller egentligen men helt plötsligt går det undan.

Blev direkt inskrivna på förlossningen, klockan var 17.00 och en säng rullades in jämte undersökningsbritsen och jag fick kasa över för de var rädda för att vattnet skulle gå om jag ställde mig upp:-/ Blev därefter beodrad sängläge och benen i högläge. Får även dropp satt i vänsterhanden och i detta finns något medel som ska stoppa upp värkarna. För det var tydligen värkar jag hade känt och inte foglossningar:-)  Får även en spruta i rumpan och denna är till för att lilla Pysens lungor ska utvecklas fortare. De försöker även sätta en nål i högerhanden men de lyckas inte (3 försök) utan de får sätta den i armvecket istället. Får information om vad som kommer att hända nu. Finns två olika möjliga val för vad som kommer hända med mig. Egentligen vill läkarna skicka mig ner till Lund för att föda där nere eftersom jag bara är i v. 24+0 och de har bättre erfarenhet där nere kring prematurbarn. Men däremot vågar de inte skicka mig direkt för de måste kolla så att värkarna lägger sig så att jag inte föder i ambulansen för då har vår lilla pys inga god odds alls. Det andra valet är att jag får föda i Karlskrona för att sedan bli skickad ner till Lund om allt går bra och när pysens värde har stabiliserats. De väntar 1,5 timme innan de ska göra en bedömning för att se om de kan skicka mig till Lund. Vill på ett sätt att värkarna ska avta så jag kan åka till Lund men vill på ett sätt inte. Anledningen till att jag inte vill det är för att om jag blir skickad i ambulans blir Macke tvungen att åka i egen bil för han får inte plats i ambulansen och jag vill inte skiljas från honom i detta läget. Blir inrullade i ett eget rum, sal 5 på förlossningen och där får vi nu ligga (iaf jag) och fördriva lite tid.

Macke gick efter en liten stund ut och ringde våra föräldrar för att berättade att det förmodligen var förlossning på gång och inte foglossningar. Han fick dock bara tag på mina föräldrar så han fick ringa sin syster och berätta för henne och bad sedan henne berätta för deras föräldrar. Han sa att vi skulle höra av oss så fort vi visste något samt hade möjligheten till det. Macke tog även in våra telefoner för att kunna ta kort om det skulle bli möjlighet till det. Klockan är nu cirka halv 6 - 6 och jag har i efterhand fått veta att det kom lite tårar när han pratade med systern. Bm Ö är inne hos oss med jämna mellanrum precis som även två andra sköterskor är. De kollar hur det är med mig å hur det är med Pysen. De har kopplat mig till en maskin som mäter sammandragningarna samt Pysens hjärtslag. Hjärtslagen ligger mellan 150 å 160 och det är precis som det ska vara. De där knapparna som fästs vid magen tryckte rätt bra kändes det som så ville inte ha dem där egentligen men det var ju för en god sak. Dessutom ville inte Pysen ligga som vi tyckte att h*n skulle göra utan man fick vinkla knappen som mätte hjärtat och det gjorde med att det tryckte.

Vid 18.00 blir jag tillsagd att försöka ha koll på hur lång tid det är mellan värkarna och det är för att de vill veta om de avtar eller inte så de vet om de kan skicka mig till Lund. Det är mellan 5 och 10 minuter mellan värkarna men vid 18.30 ungefär tilltar värkarna och 18.40 får jag lustgas. Tyckte det var helt okej till att börja med men efter att ha använt det 2-3 gånger gillade jag det inte alls. Blev helt yr och dan å ville verkligen inte vara det i detta läget utan jag ville veta vad som hände runt omkring mig. Det var full aktivitet i salen hela tiden mer eller mindre utom på mig som fint fick ligga i sängen och försöka ta det lugnt. Låg på ryggen nästan hela tiden från det att ultraljudet gjordes fram till typ 19 för då ville jag prova att ligga på sidan.. Började få lite ont i svanken av att ligga på samma sätt hela tiden så det var underbart att ligga på sidan. Får fortlöpande information om vad som händer och kommer att hända av lite olika läkare, bland annat barnläkaren Lindqvist, (guld värd). Runt 19-tiden kommer de även fram till att det är för riskabelt att skicka mig ner till Lund i ambulans så klockan halv 8 stänger de av tractociledroppet (det fördröjande) och ungefär samtidigt känner jag ett visst behov av att gå på toaletten för det trycker på, aj aj gör det. Då blir det liv på salen igen för det är tydligen dags för förlossning. Macke står vid min sida och är underbar, stöttar och uppmuntrar. Vid 19.40 får jag rejäla krystvärkar och börjar då krysta sittandes.. Ajaj vad det gör ont. Macke lämnar inte min sida utan står kvar där medan jag ropar på mamma, säger att jag verkligen inte ska vara där än samt bara skriker rakt ut för det gör ont. Den ena bm står nedanför mig och talar om vad jag ska göra, en annan baddar min panna med vatten (vilken underbar känsla) och en tredje står på min andra sida och säger till mig att andas precis som Macke me säger till mig. I något ögonblick när jag hade ont och inte alls tyckte om det Macke sa fick han minsann höra att han var tjatig:-) Men han tog inte illa vid sig. Han sa att han var van, förstår inte vad han menar. Klockan 20.00 gick vattnet  och nästa gång jag krystade (20.01) kom vår lilla Pys ut och det var en liten pojke. Han var så fin och han gnydde till och med till lite. Kände mig så glad och upprymd:-) De klippte genast navelsträngen och sedan tog personal från barn och neonatal över vår lilla pojke till akutrummet. Macke fick följa med för att kunna berätta vad som hände med honom för mig i efterhand. Jag blev kvar på salen med två personal och efter ca 10 minuter kom Macke in på salen igen. Vi pratade lite med Bm. Ö och under tiden hade en av de andra bm varit och kollat till vår pojke. När hon kom tillbaka in på vår sal fick vi veta att han vägde 685 gram samt var 33 cm lång. Macke hade sedan tidigare talat om att de hade sagt till honom att vår pojke hade fin färg och att han hade greppat bra i ett av läkarens finger när de tog hand om honom i akutrummet mittöver vår sal. Vi fick veta att vi skulle få komma in till honom om en liten stund så medan vi väntade låg vi på salen och pratade om vår pojke och jag kan gissa att vi såg oerhört lyckliga ut och jag grät lite me. Cirka 1½ timme efter förlossningen fick vi gå och titta på honom. Han var så fin, helt obeskrivligt hur overkligt och bra det kändes. En av personalen från Neo tog ett kort på honom som hon skulle se till att vi skulle få in på salen innan vi åkte därifrån. Jag och Macke gick tillbaka in på vår sal efter en liten stund, kändes som man var i vägen där inne där killen låg. Satt och pratade om det som hade hänt de senaste timmarna och efter en liten stund fick vi in ostsmörgåsar och korvsmörgåsar med äpple och tomat på samt kaffe/varm choklad och saft. Var riktigt gott för klockan var nog närmare 22 och vi hade inte ätit sen halv 2 på eftermiddagen. Efter att vi hade fikat fick vi gå ner till intensiven dit de hade förflyttat killen nu. Han låg nu i en kuvös och vi fick veta att den första halvtimmen hade han andats helt själv men sen hade de blivit tvungna att intubera honom. Vi var nere på Iva ett par gånger och tittade till honom innan det var dags att förflytta honom ner till Lund. Han blev flugen till Lund med en helikopter från Akademiska Sjukhuset i Uppsala och de lämnade Karlskrona kl 01.50 och var framme kl. 02.40 och Pysen ankom neonatal i Lund 03.05. Vi stod på förlossningen i när helikoptern lyfte och flög iväg och det med en konstig känsla i kroppen. Strax därefter lämnade vi förlossningen, körde hem till Pantarholmen och packade för vistelsen i Lund och ca 04.00 blev vi hämtade av Jannikes pappa som körde oss de ca 20 milen ner till Lund och vår Pys.

Mackes tankar kring det som hänt fram till och med denna tidpunkten:

Vid beskedet om att Jannike var öppen: Pulsen gick upp och jag blev skakig. Ju mer dom berättade om hur långt gånget det redan var så började jag ju förstå men förstod inte riktigt förrän jag såg Pysen första gången. Är det sant?

De här dramatiska timmarna känns endast som någon enstaka minut.

Direkt efter Pysen kommit ut så klippte dom navelsträngen, jag fick inte:-( och bar iväg honom till ett rum bredvid vår sal. Barnmorskan bad mig att genast följa med för att se vad som hände så jag sedan kunde berätta för Jannike. I rummet fick jag se vår lilla pys på nära håll för första gången. Herregud var liten han var. Den bästa känslan av allt var att komma in i salen där Jannike låg och se att hon satt upp och såg pigg och glad ut. Jag tycker inte om att se min sambo ledsen och i pinor. 

Texter från tiden på Neo med Ludde

Hittade häromdagen ett av de anteckningsblock som vi hade och skrev vår "dagbok" i under tiden vi låg på neonatal med Ludvig för ca.5 år sen. Tanken var att jag skulle renskriva det när jag var föräldrarledig men det blev aldrig så :-( Nu däremot tänkte jag att det ska dataskrivas och läggas in här på bloggen så jag vet var jag har alla texterna.. Vissa dagar blev det i stort sett bara lite stödord som vi hade skrivit för att orken att skriva längre texter inte fanns och andra texter kommer vara lite längre. Det är både jag och Macke som har skrivit och eftersom vi låg inlagda i rätt många veckor, 16, 5 om man ska vara noga men vem räknar :-) så kommer det bli en del inlägg. Kan hända att det även slinker med en bild eller två. Vill ni läsa så gör det annars hoppa över de inläggen :-)

Ha de gott

Helgen som gått..

Jaha då var det söndag kväll igen och helgen är snart slut. Denna helgen har varit väldigt lugn. I fredags var jag ute på jobbet en liten runda och hämtade hem lite saker. Tyckte inte vinterkläderna behövde hänga kvar:-) I övrigt en väldigt lugn dag. Igår tillbringade jag hela dagen på soffan, var yr och hade huvudvärk. Inget kul alls men har nu gått över. Macke och Ludde va däremot igång och rensade i trädgården och körde två rundor till tippen. Skönt att bli av me lite skräp:-) Idag har vi haft besök här hemma av mina underbara föräldrar + syster och sen kom även Isa med sambo och barn. Vi satt ute i det härliga vädret och fikade och pratade medan barnen (Ludde och 2 andra boys) lekte och stojade. De hann även me att springa i vattenspridaren:-)

Nu sitter jag och Macke och kikar på emfinalen i fotboll och det ser bra ut för Spanien och således för mig:-)

Imorn är det dags för läkarbesök igen. Så skulle ju ljuga om jag säger att jag inte är nervös.. Tycker jag har vilat mycket och så men man vet ju aldrig. Vill verkligen inte bli inlagd eller att bebis kommer än på många veckor. Vet inte om jag skulle klara alla veckorna på Neo som det skulle innebära om vi skulle få nu. Inte med tanke på att vi har Ludde hemma och han behöver också sin manna och pappa. Skulle sakna ihjäl mig som en tok efter honom, vår prins och lille kämpe <3

I magen är det full fart på Lill*n och det är härligt. Njuter av varenda liten buff och spark jag får:-)