torsdag 30 augusti 2012

Neotiden med Ludde, del 5

Lördag 11 augusti 2007

Mormor och morfar, farmor och farfar, moster och faster med sambo ska komma på besök under dagen och de har lite saker med sig till oss. Men innan de kommer hälsar vi på Ludvig. Nu har magen börjat komma igång och han har bajsat två stora lass nu klockan 11. Duktig pojke :-) Skönt att magen kommit igång. Han suger även på sin tumme, fast på tvären. Macke bytte blöja för första gången.

När vi hade mött upp dagens besök begav vi oss tillbaka till avdelningen där de fick hälsa på prinsen. Mormor och morfar stack in händerna till dig i kuvösen och höll om dig lite. Farmor kände sig yttepytte lite risig så de ville inte riskera något så de tittade på dig genom kuvösen. Mormor och morfar hade fika med sig (både till oss och personalen) som vi fikade på i dagrummet innan det var dags för dagens besök att vända åter mot Blekinge igen. Men innan de åkte fick du lite presenter: En giraff av moster, en kanin och en filt av faster och hennes sambo och en Tummenspeldosa och overall av farmor och farfar. Vi fick även vår bil och det kändes skönt. Man blir lite friare då och firade det med att hämta Mc Donalds på kvällen.

Jannike grät när våra föräldrar kom. Räckte med att hon såg dom så började tårarna rinna. Hon tyckte det var så skönt att få ha mamma och pappa hos sig en liten stund och hon grät även när de skulle åka för allt blev så verkligt. Har nästan levt som i en liten bubbla här nere men nu förstod hon hur mycket hon saknar det där hemma. Även på kvällen innan vi skulle sova var hon ledsen. Denna resan tar på krafterna och än har vi lång väg kvar. Men det är bra att gråta.

När vi var hos Ludvig under kvällen fick vi veta att han har fått svamp i ljumskarna och i skrevet. Har fått morfin för att det verkade svida på honom samt svampdödande medicin i blodet under kvällen.

Söndag 12 augusti 2007

Idag blir Ludvig 1 vecka <3
Idag fick vi reda på att de har sänkt inställningarna på respiratorn vilket är positivt. Vi har tagit små färgavtryck av Ludvigs små fötter. Personalen på salen säger även att det är många av "systrarna" som tror att Ludvig är äldre än vad det står i papperna, de säger att +1 vecka stämmer bättre, dels pga hans längd och vikt men även för att han är mycket mer utvecklad än vad barn brukar vara i v 24. Skönt att höra det. Han sköter sig bra och svampinfektionen ser redan bättre ut.

Efter att Ludvig hade ätit vid 15.30 begav vi oss bort till Mackes faster med familj och grattade Olivia som fyllde år. Där bjöds det på grillat, potatis, sallad och frukt och till efterrätt kladdkaka. Det var jättegott med hemlagad mat. Passade även på att kolla våra mail och vi fick veta att de har trådlöst internet så ska nog åka dit imorn igen och ta med oss datorn för att på så vis kunna maila lite bilder på vår älskling till lite folk :-) Macke blev även bjuden på cigarr för att firas att han blivit pappa :-)

På kvällen åkte vi tillbaka till avdelningen och bytte och matade honom vid 21. Han kissade Jannike i handen och bajsade så fort han hade fått ny blöja så va bara till att byta igen. Sa god natt och gick sedan hem till vårt rum på Patienthotellet. Jannike har även pratat med två av sina brorsbarn under dagen och hon blev så glad av att höra deras röster så hon började gråta.
Fotavtrycken i Mackes hand.


Första veckan har varit/känts:
Jannike: Overklig, omtumlande, ofattbar, orolig, glad, berg- och dalbana, ledsen över ingenting, mysigt att pussa och ta hand om L, bubbla, glädje över att vår som är stabil, njuter av var dag.
Macke: Berg - och dalbana, varit en riktigt jobbig dag (onsdag), orolig, ledsen, nyfiken på vad som hänt när vi inte är där, glädje, lättnad över att J mår bra. Vet fortfarande inte om man har fattat riktigt än. Mer och mer beskyddande för varje dag som går. Lagom nivå på hur mycket vi har varit på avdelningen.
Matdags: Är en 5 ml spruta men prinsen får bara 3 ml.
Hålla handen <3

2 kommentarer:

  1. Herre gud vilken resa det varit för er alla tre!! <3 kommer aldrig glömma första gången jag fick se min lille brorson! /Carolin

    SvaraRadera
  2. Så otroligt liten han varit! Vilken resa, kan tänka mig att ni inte visste om ni skulle skratta, gråta eller hur ni skulle bete er ibland <3 Kram

    SvaraRadera