Neotiden med Ludde, del 1

4/8 2007
Det är sailet och vi har lite folk hemma, trevligt värre:-) Har dock lite ont i ljumskarna med tror att det är foglossningar. Får lite tips av en kompis om hur jag ska sitta för att det inte ska göra för ont. Går in till sailet vid halv 12 på kvällen ungefär men blir bara en liten runda. Va lång kö till Restaurangbyn så gick och köpte varsin langos och gick sedan hem. Plockade iordning efter partajet, åt vår langos och gick sedan och la oss. Macke somnade som en stock och sov gott hela natten. Jag hade dock fortfarande ont i ljumskarna och började även få ont i nedre delen av magen. Trodde fortfarande att det foglossningar så hämtade kudde och filt och försökte lägga mig så det inte gjorde ont. Sover en halvtimme i stöten ungefär men var ändå inte så trött när jag/vi steg upp på morgonen den 5/8 2007, dagen som skulle förändra våra liv :-)

5/8 2007
Tog det lugnt på förmiddagen och vid middagstid åkte vi ut till Jämjö och åt kroppkakor hos Jannikes föräldrar:-) Där var även syskonen med respektive plus morfar och Svea. Hade fortfarande ont i ljumskarna + magen och ligger i skuggan i solstolen på baksidan inann maten. Är rätt sliten. Äter 1,5 kroppkaka (lika många som den 5 åriga brorsdottern) går sedan och lägger mig och vilar en timme. Har grymt ont. När jag vaknar går jag på toa och märker då att jag blöder lite, blir rädd. Ropar in Macke som sitter ute och berättar för honom och sen ringer jag förlossningen och pratar. De säger att vi ska komma in för kontroll. Är i v. 24+0. Berättar för mamma och pappa och lämnar sedan Jämjö ca 16.00. Åker hem och hämtar vår blå mapp från MVC och sen bär det av till förlossningen där vi är ca 16.45 och får komma in på ultraljudsrummet direkt där det görs både ett vanligt ultraljud och ett vaginalt. Kommer dit ca 16.45 och får göra ett ultraljud direkt. Är rätt inställd på att jag ska bli beodrad vila och att det inte är någon fara. men tji vad fel jag hade. Enligt det första ultraljudet och det jag berättar tror även de Dr Christiansen och Bm Österström att det är foglossningar. Allting ser bra ut på ul och de kan se att Pysen ligger med huvudet neråt. Läkaren säger lite skämtsamamt det kommer ändra sig många gånger innan det är dags.. Jojo han skulle bara veta:-) De gör även ett vaginalt ultraljud för att kolla livmodertappen med de kan inte se något så Bm Ö bestämmer sig för att känna efter själv. När jag ser hennes min förstår jag att något inte är som det ska och när hon sedan säger att hon bara känner en liten kant blir jag orolig. Hon säger sedan till Dr. C att jag är fullt öppen. Då går det upp för mig att jag ska föda barn nu och inte i november. Nej nej sa jag, jag börja jobba imorn så det går inte.. Tror ni jag var chockad:-) Lilla Pysen har bråttom ut:-) Tur att huvudet är neråt. Macke kopplar nog inte riktigt vad som händer och inte jag heller egentligen men helt plötsligt går det undan.

Blev direkt inskrivna på förlossningen, klockan var 17.00 och en säng rullades in jämte undersökningsbritsen och jag fick kasa över för de var rädda för att vattnet skulle gå om jag ställde mig upp:-/ Blev därefter beodrad sängläge och benen i högläge. Får även dropp satt i vänsterhanden och i detta finns något medel som ska stoppa upp värkarna. För det var tydligen värkar jag hade känt och inte foglossningar:-)  Får även en spruta i rumpan och denna är till för att lilla Pysens lungor ska utvecklas fortare. De försöker även sätta en nål i högerhanden men de lyckas inte (3 försök) utan de får sätta den i armvecket istället. Får information om vad som kommer att hända nu. Finns två olika möjliga val för vad som kommer hända med mig. Egentligen vill läkarna skicka mig ner till Lund för att föda där nere eftersom jag bara är i v. 24+0 och de har bättre erfarenhet där nere kring prematurbarn. Men däremot vågar de inte skicka mig direkt för de måste kolla så att värkarna lägger sig så att jag inte föder i ambulansen för då har vår lilla pys inga god odds alls. Det andra valet är att jag får föda i Karlskrona för att sedan bli skickad ner till Lund om allt går bra och när pysens värde har stabiliserats. De väntar 1,5 timme innan de ska göra en bedömning för att se om de kan skicka mig till Lund. Vill på ett sätt att värkarna ska avta så jag kan åka till Lund men vill på ett sätt inte. Anledningen till att jag inte vill det är för att om jag blir skickad i ambulans blir Macke tvungen att åka i egen bil för han får inte plats i ambulansen och jag vill inte skiljas från honom i detta läget. Blir inrullade i ett eget rum, sal 5 på förlossningen och där får vi nu ligga (iaf jag) och fördriva lite tid.

Macke gick efter en liten stund ut och ringde våra föräldrar för att berättade att det förmodligen var förlossning på gång och inte foglossningar. Han fick dock bara tag på mina föräldrar så han fick ringa sin syster och berätta för henne och bad sedan henne berätta för deras föräldrar. Han sa att vi skulle höra av oss så fort vi visste något samt hade möjligheten till det. Macke tog även in våra telefoner för att kunna ta kort om det skulle bli möjlighet till det. Klockan är nu cirka halv 6 - 6 och jag har i efterhand fått veta att det kom lite tårar när han pratade med systern. Bm Ö är inne hos oss med jämna mellanrum precis som även två andra sköterskor är. De kollar hur det är med mig å hur det är med Pysen. De har kopplat mig till en maskin som mäter sammandragningarna samt Pysens hjärtslag. Hjärtslagen ligger mellan 150 å 160 och det är precis som det ska vara. De där knapparna som fästs vid magen tryckte rätt bra kändes det som så ville inte ha dem där egentligen men det var ju för en god sak. Dessutom ville inte Pysen ligga som vi tyckte att h*n skulle göra utan man fick vinkla knappen som mätte hjärtat och det gjorde med att det tryckte.

Vid 18.00 blir jag tillsagd att försöka ha koll på hur lång tid det är mellan värkarna och det är för att de vill veta om de avtar eller inte så de vet om de kan skicka mig till Lund. Det är mellan 5 och 10 minuter mellan värkarna men vid 18.30 ungefär tilltar värkarna och 18.40 får jag lustgas. Tyckte det var helt okej till att börja med men efter att ha använt det 2-3 gånger gillade jag det inte alls. Blev helt yr och dan å ville verkligen inte vara det i detta läget utan jag ville veta vad som hände runt omkring mig. Det var full aktivitet i salen hela tiden mer eller mindre utom på mig som fint fick ligga i sängen och försöka ta det lugnt. Låg på ryggen nästan hela tiden från det att ultraljudet gjordes fram till typ 19 för då ville jag prova att ligga på sidan.. Började få lite ont i svanken av att ligga på samma sätt hela tiden så det var underbart att ligga på sidan. Får fortlöpande information om vad som händer och kommer att hända av lite olika läkare, bland annat barnläkaren Lindqvist, (guld värd). Runt 19-tiden kommer de även fram till att det är för riskabelt att skicka mig ner till Lund i ambulans så klockan halv 8 stänger de av tractociledroppet (det fördröjande) och ungefär samtidigt känner jag ett visst behov av att gå på toaletten för det trycker på, aj aj gör det. Då blir det liv på salen igen för det är tydligen dags för förlossning. Macke står vid min sida och är underbar, stöttar och uppmuntrar. Vid 19.40 får jag rejäla krystvärkar och börjar då krysta sittandes.. Ajaj vad det gör ont. Macke lämnar inte min sida utan står kvar där medan jag ropar på mamma, säger att jag verkligen inte ska vara där än samt bara skriker rakt ut för det gör ont. Den ena bm står nedanför mig och talar om vad jag ska göra, en annan baddar min panna med vatten (vilken underbar känsla) och en tredje står på min andra sida och säger till mig att andas precis som Macke me säger till mig. I något ögonblick när jag hade ont och inte alls tyckte om det Macke sa fick han minsann höra att han var tjatig:-) Men han tog inte illa vid sig. Han sa att han var van, förstår inte vad han menar. Klockan 20.00 gick vattnet  och nästa gång jag krystade (20.01) kom vår lilla Pys ut och det var en liten pojke. Han var så fin och han gnydde till och med till lite. Kände mig så glad och upprymd:-) De klippte genast navelsträngen och sedan tog personal från barn och neonatal över vår lilla pojke till akutrummet. Macke fick följa med för att kunna berätta vad som hände med honom för mig i efterhand. Jag blev kvar på salen med två personal och efter ca 10 minuter kom Macke in på salen igen. Vi pratade lite med Bm. Ö och under tiden hade en av de andra bm varit och kollat till vår pojke. När hon kom tillbaka in på vår sal fick vi veta att han vägde 685 gram samt var 33 cm lång. Macke hade sedan tidigare talat om att de hade sagt till honom att vår pojke hade fin färg och att han hade greppat bra i ett av läkarens finger när de tog hand om honom i akutrummet mittöver vår sal. Vi fick veta att vi skulle få komma in till honom om en liten stund så medan vi väntade låg vi på salen och pratade om vår pojke och jag kan gissa att vi såg oerhört lyckliga ut och jag grät lite me. Cirka 1½ timme efter förlossningen fick vi gå och titta på honom. Han var så fin, helt obeskrivligt hur overkligt och bra det kändes. En av personalen från Neo tog ett kort på honom som hon skulle se till att vi skulle få in på salen innan vi åkte därifrån. Jag och Macke gick tillbaka in på vår sal efter en liten stund, kändes som man var i vägen där inne där killen låg. Satt och pratade om det som hade hänt de senaste timmarna och efter en liten stund fick vi in ostsmörgåsar och korvsmörgåsar med äpple och tomat på samt kaffe/varm choklad och saft. Var riktigt gott för klockan var nog närmare 22 och vi hade inte ätit sen halv 2 på eftermiddagen. Efter att vi hade fikat fick vi gå ner till intensiven dit de hade förflyttat killen nu. Han låg nu i en kuvös och vi fick veta att den första halvtimmen hade han andats helt själv men sen hade de blivit tvungna att intubera honom. Vi var nere på Iva ett par gånger och tittade till honom innan det var dags att förflytta honom ner till Lund. Han blev flugen till Lund med en helikopter från Akademiska Sjukhuset i Uppsala och de lämnade Karlskrona kl 01.50 och var framme kl. 02.40 och Pysen ankom neonatal i Lund 03.05. Vi stod på förlossningen i när helikoptern lyfte och flög iväg och det med en konstig känsla i kroppen. Strax därefter lämnade vi förlossningen, körde hem till Pantarholmen och packade för vistelsen i Lund och ca 04.00 blev vi hämtade av Jannikes pappa som körde oss de ca 20 milen ner till Lund och vår Pys.

Mackes tankar kring det som hänt fram till och med denna tidpunkten:

Vid beskedet om att Jannike var öppen: Pulsen gick upp och jag blev skakig. Ju mer dom berättade om hur långt gånget det redan var så började jag ju förstå men förstod inte riktigt förrän jag såg Pysen första gången. Är det sant?

De här dramatiska timmarna känns endast som någon enstaka minut.

Direkt efter Pysen kommit ut så klippte dom navelsträngen, jag fick inte:-( och bar iväg honom till ett rum bredvid vår sal. Barnmorskan bad mig att genast följa med för att se vad som hände så jag sedan kunde berätta för Jannike. I rummet fick jag se vår lilla pys på nära håll för första gången. Herregud var liten han var. Den bästa känslan av allt var att komma in i salen där Jannike låg och se att hon satt upp och såg pigg och glad ut. Jag tycker inte om att se min sambo ledsen och i pinor.