Lämnade som sagt Pantarholmen runt kl 4.00 och påbörjade vår resa mot Lund. Lite efter att vi hade åkt ringde det i Mackes telefon och det var från avdelningen. De talade om att resan ner hade gått bra och att Pysen nu var framme på avdelningen och efter omständigheterna mådde bra. Det var ett väldigt efterlängtat samtal att få även om hjärtat slog i 200 innan vi fick veta att allt va bra. Hade läst på internet att barn om födds i v. 24 har 25 % chans att överleva men vi kände båda två att vår lille Pys tillhörde de 25 %. Försökte sova i bilen ner för var rätt slitna och tagna efter det senaste dygnets händelser men det gick väl lite si så där. En hel del av tiden tillbringades med att titta på kortet på Pysen som en av sköterskorna tog när han låg i akutrummet. Efter att ha kört lite fel när vi kom ner till Lund så kom vi äntligen fram till Neonatalavdelningen runt halv 7 efter lite guidning från en av sköterskorna på salen. Samma sköterska mötte upp oss utanför avdelningen och visade in oss i salen där vår Pysen låg i kuvösen. Känslan av att åter få möta honom och att få lägga händerna runt honom var obeskrivlig Även den nyblivna morfarn fick komma in och hälsa på prinsen och sträcka in sina händer i kuvösen. Det var en stolt men nervös morfar. Efter en liten stund åkte vi bort till Patienthotellet och fick vårt rum. Ett rum som skulle bli vår bostad för X antal dagar/veckor framåt. Hann inte mycket mer än upp på rummet förrän det ringer i Mackes telefon och känslan som infinner sig när vi ser att det är ett Lundanummer är hemsk. Säg inte att något har hänt? Vad vill dom? Fan me nu är det kört? Många tankar hinner passera genom huvudet de få sekunderna det tar innan vi svarar. Den som ringer säger dock direkt att det är ingen fara, allt är bra med er son. Men som sagt de sekunderna tillsammans med att se Pysen flyga iväg med helikopter är nog bland det värsta som jag varit med om. Iaf undrade sköterskan om det var ok om de gav honom bröstmjölk från donatorsbanken för de tänkte börja ge honom lite mat (1 ml) och det var helt ok. När samtalet var slut så pratade vi lite med pappa och tackade honom för all hjälp och sedan började han resan hem igen och vi gick och la oss och vilade. Klockan var nu ca 8.00 och Pysen var 12 timmar gammal.
Vilade i ca 6 timmar och det behövde vi båda för va helt slut. Efter att vi hade vilat var det dags att få något i magen och precis bakom neoavdelningen låg en kiosk/gatukök med kinamat och lite mackor och sånt som hette Rosa kiosken så dit begav vi oss för lite "frukost" som intogs väldigt snabb. När den var intagen begav vi oss till avdelningen och in på sal 5 där Pysen låg så gott i kuvösen. Träffade en ny omgång med sköterskor, eftermiddagsgänget. På varje sal fanns det två platser och på varje sal arbetade det 2 sköterskor. Rätt skönt att det inte var massa folk runt om hela tiden utan det var väldigt lugnt. Denna eftermiddag arbetade en av de två sköterskor som skulle bli vår kontaktsköterska. En underbar kvinna som hette Lena och blir glad än i dag när jag tänker på denna go människa. Önskar att allt fick träffa en sån som henne när de har kontakt med vården. Träffade även några av de läkarna som var knutna till avdelningen och samtal med Dr. Bo. Han informerade oss om vad som hade hänt så långt och vad som skulle kunna tänkas hända under resans gång. Fick även frågan om vi hade funderat på namn? Frågade om de funderade på nöddop men fick ett klart nej till svar. Han sa att de bara funderade på vad de skulle skriva på lappen på kuvösen bredvid namn samt att det är lättare att knyta an till barnet om det har ett namn. Svarade att vi inte hade något namn till sonen men så fort fvi hade något som kändes som han skulle vi tala om det. Vi frågade även om det här med 25 % chans att överleva och han ristade då på huvudet och sa att det stämmer inte.. Än en gång hinner många tanka passera innan han säger att det är många fler % som klarar sig. Andades ut och allt kändes lite lättare även om han inte kunde svara på vilka men som skulle kunna bli. Fast just då gjorde det inget för Pysen levde.
Efter läkarsamtalet gick vi åter igen in till Pysen och tittade och la händerna på honom, anledningen till att man inte klappar/smeker är att huden är så känslig och lätt går sönder. Så det var att hålla handen still som gällde samt att tvätta och sprita händerna noga för att inte smitta ner honom. Efter en lite mysstund begav vi oss till Rosa kiosken igen för lite mat och pratade då samtidigt om namn. Jannike hade för sig att det fanns namn som betyder kämpe och det var just va Pysen va så ringde till den nyblivna mostern och bad henne om hjälp. Hon fick i uppdrag att googla efter namn som betyder kämpe och sedan smsa oss det hon hittade. Under tiden hon gjorde det enades vi om mellannamnen. Macke hade hela tiden sagt att det var en Egon i magen och efter förlossningen gick jag med på att han kunde heta det i mellannamn (hade varit helt emot innan) och sen fick han även namnet Nathanael efter Jannikes farfar. När det plingade till i telefonen av ett sms från moster och när vi öppnar det är det första vi ser Ludvig. Vi tittade på varandra och sa samtidigt att ja det är en Ludvig. När vi sedan läste var det betydde kändes det än mer rätt. Ludvig - berömd kämpe. Talade om namnet när vi kom tillbaka in på salen och de skrev genast det på lappen på kuvösen:-) Pratade lite med sköterskorna, allt var lugnt med Ludvig och vi sa god natt och återvände till Patienthotellet där vi efter samtal till våra respektive föräldrar med uppdateringar och ett lång samtal med varandra som innehöll både skratt och många tårar, främst från Jannike, somnade vi till slut.
 |
| Lille prinsen 22 timmar gammal |
 |
| En hel del hår på huvudet och naglarna är på plats. Till och med tungan räcks ut:-) |
Tänk att ungefär sådär ser din lilla plutt i magen ut..underligt...Men den får som sagt stanna inne lite till :)
SvaraRaderaKram Emma o Alfons
Blir lite konstigt när man tänker så.. Att Lill*n i magen ser ut så och förhoppningsvis till och med är lite större än vad brorsan är på bilderna.. Å japp h*n får gärna stanna ett par (ca 13) veckor till:-)
RaderaKram